Ett räddningsvärn mot alla odds
- Det som inte finns måste vi lösa själva berättar Hans Gullstrand, platschef i Västra Torsås frivilliga räddningsvärn.
I området omkring Sveriges nya nationalpark vid Åsnen finns socknen Västra Torsås. Här möts vi av vacker landsbygd med en växande turism och driftiga människor. Men också en bygd kantad av offentliga neddragningar av samhällsservicen. På nittiotalet togs beslutet att avveckla det lokala räddningsvärnet. Bygdens företag och drivande krafter gick då samman och bildade en förening med ett frivilligt räddningsvärn i Torsås by.
– Brandvärnet bygger på ideella krafter och lokala sponsorer som vet att det handlar om minuter för att rädda liv och egendom. Det mesta av vår utrustning står föreningen för - lokal, räddningsutrustning och brandbil. Förbundet Värends räddningstjänst står för trettio tusen kr i driftsbidrag och utbildning av de tio brandmännen berättar Hans.
Båtolyckor, bränder, hjärtstopp, bilolyckor och självmordsförsök är några av larmtyperna som brandvärnet kan larmas till. I fjol hade nationalparken 125 000 besökare under de första sju månaderna. Fler människor i området innebär också fler som kan hamna i nöd.
– Att vara brandman i ett räddningsvärn innebär att du istället för betald jour har en sökare på dig dygnet runt, året runt. När larmet går ligger det i ditt eget samvete att avgöra om du har möjlighet att åka eller inte. Nästan alltid kommer en eller flera brandmän iväg inom några minuter. Men eftersom vi är ett frivilligt värn är det ingen garanti att de närmsta stationerna kommer till olycksplatsen. Det är ett problem vi önskar hitta en lösning på framöver berättar Hans.
Sedan 2008 har Sparbanken Eken och vår lokala ägarstiftelse i Skatelöv & Västra Torsås hittills bidragit med 217 000 kronor till Västra Torsås frivilliga räddningsvärn. Bidragen har bland annat gått till kommunikationssystem, larmställ och brandbil.